...............
Jag har nog aldrig känt mig mer oälskad än just nu.
Aaaarrggghhh
Kan inte helvetet komma nu och sluka mig, för detta helvete på jorden klarar jag snart inte mer av.
Ja...nr2
Vi måste prata.
Ja...
Jag var glad igår, för första gången på länge. Anar att det hängde ihop med endorfinkicken.
Är glad idag också dock, bara tröttare, och mer förvirrad.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad du vill höra.
Blir mer och mer förvirrad för var blick eller beröring eller tanke.
Jag vet ingenting längre. Varför blev det så svårt?
Det kanske bara är bättre att nöja sig och gå vidare.
Även om det inte är vad jag vill.
Men vem fan får som de vill längre...
Är glad idag också dock, bara tröttare, och mer förvirrad.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad du vill höra.
Blir mer och mer förvirrad för var blick eller beröring eller tanke.
Jag vet ingenting längre. Varför blev det så svårt?
Det kanske bara är bättre att nöja sig och gå vidare.
Även om det inte är vad jag vill.
Men vem fan får som de vill längre...
Skoltrött
Helvetes kuk jävla skit arbetes fucking bajs i hela huvudet.
Kall
Inte ett ord.
Aldrig mer. Ni ska inte behöva höra det mer.
Till och med jag är trött på att höra det.
Tyvärr kommer jag nog inte likna mig själv särskilt mycket på ett tag, jag ber om ursäkt för det på förhand, E, J, F, Y.
Men ni ska iaf inte behöva lyssna på mig.
Jag vet att ni säger att ni gärna gör det, och jag uppskattar det, verkligen, men jag ska inte besvära er mer.
Jag finner min lösning. Någon gång.
Jag vet ännu inte hur.
Föregående inlägg speglar den bild av hur min verklighet ser ut för tillfället, ganska bra.
Men jag har förstått. Oroa er inte.
Aldrig mer. Ni ska inte behöva höra det mer.
Till och med jag är trött på att höra det.
Tyvärr kommer jag nog inte likna mig själv särskilt mycket på ett tag, jag ber om ursäkt för det på förhand, E, J, F, Y.
Men ni ska iaf inte behöva lyssna på mig.
Jag vet att ni säger att ni gärna gör det, och jag uppskattar det, verkligen, men jag ska inte besvära er mer.
Jag finner min lösning. Någon gång.
Jag vet ännu inte hur.
Föregående inlägg speglar den bild av hur min verklighet ser ut för tillfället, ganska bra.
Men jag har förstått. Oroa er inte.
Let the wind carry you home
Blackbird fly away
May you never be broken again
Blackbird fly away
May you never be broken again
One last breath
Inte utnyttjad.
Bara oönskad.
Men det är lugnt.
Jag förstår piken.
Bara oönskad.
Men det är lugnt.
Jag förstår piken.
Please come now I think I'm falling
I'm holding on to all I think is safe
It seems I found the road to nowhere
And I'm trying to escape
I yelled back when I heard thunder
But I'm down to one last breath
And with it let me say
Let me say
Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinking
That maybe six feet
Ain't so far down
I'm holding on to all I think is safe
It seems I found the road to nowhere
And I'm trying to escape
I yelled back when I heard thunder
But I'm down to one last breath
And with it let me say
Let me say
Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinking
That maybe six feet
Ain't so far down
Tack
Tänk att en sådan liten grej kan vända en hel dag, en hel attityd, hela ens humör.
Det går upp och ned, jag vet det.
Ena sekunden är jag sprallig, andra ledsen och den tredje bara sådär förbannad man kan bli på sig själv ibland.
Just nu känner jag tacksamhet.
För allt jag faktiskt har. Inte sorgsenhet över det jag förlorat eller saker jag aldrig får.
Jag är tacksam för att jag är jag. Trots att livet är upp och ned många gånger.
Men just nu hade jag inte velat byta ut det.
För jag får känna att jag lever.
Kanske lite väl hårt vissa gånger, när det känns som att hjärtat långsamt slits ut ur kroppen,.
Eller när man känner sig som den mest ensamma mänskliga individ som någonsin vandrat på denna jord.
Jag kan inte räkna de gånger jag velat springa ut framför en bil, levandes i den dimmiga värld som på något vis alltid letar sig tillbaka till mig. Eller velat lägga mig och aldrig vakna mer när jag fått mina ångestattacker och smärtan i hjärtat som svider ut i hela bröstet.
Men det finns männsikor som är guld värda. Som jag skulle ge mitt liv för.
Och de hjälper mig upp, gång, på gång, på gång.
Jag älskar er<3
Jag lever.
Jag andas.
Det går upp och ned, jag vet det.
Ena sekunden är jag sprallig, andra ledsen och den tredje bara sådär förbannad man kan bli på sig själv ibland.
Just nu känner jag tacksamhet.
För allt jag faktiskt har. Inte sorgsenhet över det jag förlorat eller saker jag aldrig får.
Jag är tacksam för att jag är jag. Trots att livet är upp och ned många gånger.
Men just nu hade jag inte velat byta ut det.
För jag får känna att jag lever.
Kanske lite väl hårt vissa gånger, när det känns som att hjärtat långsamt slits ut ur kroppen,.
Eller när man känner sig som den mest ensamma mänskliga individ som någonsin vandrat på denna jord.
Jag kan inte räkna de gånger jag velat springa ut framför en bil, levandes i den dimmiga värld som på något vis alltid letar sig tillbaka till mig. Eller velat lägga mig och aldrig vakna mer när jag fått mina ångestattacker och smärtan i hjärtat som svider ut i hela bröstet.
Men det finns männsikor som är guld värda. Som jag skulle ge mitt liv för.
Och de hjälper mig upp, gång, på gång, på gång.
Jag älskar er<3
Jag lever.
Jag andas.
Och för första gången på mycket länge är jag tacksam över det.
Försent.
Det är försent.
Alldeles försent.
För första gången i mitt liv så ångrar jag en handling.
Jag brukar alltid säga att allt man gör åtminstone ger en en bra erfarenhet, och att man lär sig även av de dåliga ting som spelar i ens liv.
Jag tar tillbaka det.
Jag ångrar att jag någonsin släppte dig.
För just nu ser jag inget annat.
Det är försent.
Alldeles försent.
För första gången i mitt liv så ångrar jag en handling.
Jag brukar alltid säga att allt man gör åtminstone ger en en bra erfarenhet, och att man lär sig även av de dåliga ting som spelar i ens liv.
Jag tar tillbaka det.
Jag ångrar att jag någonsin släppte dig.
För just nu ser jag inget annat.
Det är försent.
2009
Nej. Detta året ska jag vara stark.
Jag får väl vara ensam om det är så.
Jag måste jobba en del, ta itu med skolan och äntligen börja råträna igen.
Jag lägger bara energi på dem som betyder någonting, vilket kommer ner till Familjen, E, J, F, J, Y och T.
Det är lagom. De andra skiter jag i. För jag orkar inte.
Hur många gånger har man inte sagt att man inte orkar mer men hänger kvar ändå?
Jag ska inte ta mer skit nu.
Jag vill inte.
Vara mig själv. Sluta spela, sluta lådsas.
Sluta bli sparkad på.
Men jag vill inte vara jag.
För, Vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?
Jag får väl vara ensam om det är så.
Jag måste jobba en del, ta itu med skolan och äntligen börja råträna igen.
Jag lägger bara energi på dem som betyder någonting, vilket kommer ner till Familjen, E, J, F, J, Y och T.
Det är lagom. De andra skiter jag i. För jag orkar inte.
Hur många gånger har man inte sagt att man inte orkar mer men hänger kvar ändå?
Jag ska inte ta mer skit nu.
Jag vill inte.
Vara mig själv. Sluta spela, sluta lådsas.
Sluta bli sparkad på.
Men jag vill inte vara jag.
För, Vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?
.
Ta mitt hjärta, och dela det i tusentals små, små bitar.
Sedan kan ni stampa på det.
Cause I don´t fucking care anymore.
Sedan kan ni stampa på det.
Cause I don´t fucking care anymore.
Midnattsmonster
Jag vet varför jag inte kan sova längre. Eller åtminstone inte sova själv.
Varje gång jag sluter ögonen är det som om livet passerar i revy framför ögonlocken, som att jag skulle dö, där och då. Tankarna flyger och jag får ingon ro förrän jag fått mina svar.
Tyvärr finns det frågor jag inte får svar på och detta kan hålla mig vaken i timmar.
Konstigt nog sover jag bättre med någon annan som håller vakt, någon som håller mina monster borta. Räddar mig från det onda.
Varje gång jag sluter ögonen är det som om livet passerar i revy framför ögonlocken, som att jag skulle dö, där och då. Tankarna flyger och jag får ingon ro förrän jag fått mina svar.
Tyvärr finns det frågor jag inte får svar på och detta kan hålla mig vaken i timmar.
Konstigt nog sover jag bättre med någon annan som håller vakt, någon som håller mina monster borta. Räddar mig från det onda.
Ta min hand och visa mig vägen.
Själv
1/1 2009.
Jag har svårt att förstå det.
Kanske för att jag är så bortdomnad i hela hjärnan att det känns som jag doppat huvudet i i en skål med bomull.
Jag är ensam igen. Precis som igårnatt när festen var slut.
Och precis som igårnatt vill jag inte sitta här själv.
Kom och kryp ner med mig....
Jag har svårt att förstå det.
Kanske för att jag är så bortdomnad i hela hjärnan att det känns som jag doppat huvudet i i en skål med bomull.
Jag är ensam igen. Precis som igårnatt när festen var slut.
Och precis som igårnatt vill jag inte sitta här själv.
Kom och kryp ner med mig....
Nyårsafton
Borde det inte kännas?
Det ska hållas stor fest här, men det känns inte. Inte det minsta.
Jag skulle kunna sova bort nyår, rakt av.
Hade behövt någon som höll om mig, nu när det drar kallt från alla vrår.
Men just nu är det inte tal om någon kärlek.
Jag önskar att nästa år inte slår detta i olycka.
Nästa år vill jag få vara lycklig. Jag ber om att få vara lycklig.
För mer av det här vägrar jag ta, mer av det här årets olyckliga dagar orkar jag inte med.
Jag har vänner iaf. Som ställer upp oavsett om det handlar om att komma till mig 12 på natten för att hålla om mig när jag gråter, utan att ställa några frågor eller vänta sig några svar. Eller stanna tills jag somnat tryggt. Eller bara stryka en hand över mitt huvud och min kind och berätta för mig att allt blir bra, till slut.
Jag älskar er.
Det ska hållas stor fest här, men det känns inte. Inte det minsta.
Jag skulle kunna sova bort nyår, rakt av.
Hade behövt någon som höll om mig, nu när det drar kallt från alla vrår.
Men just nu är det inte tal om någon kärlek.
Jag önskar att nästa år inte slår detta i olycka.
Nästa år vill jag få vara lycklig. Jag ber om att få vara lycklig.
För mer av det här vägrar jag ta, mer av det här årets olyckliga dagar orkar jag inte med.
Jag har vänner iaf. Som ställer upp oavsett om det handlar om att komma till mig 12 på natten för att hålla om mig när jag gråter, utan att ställa några frågor eller vänta sig några svar. Eller stanna tills jag somnat tryggt. Eller bara stryka en hand över mitt huvud och min kind och berätta för mig att allt blir bra, till slut.
Jag älskar er.
There's only us
There's only this...
Forget Regret or life is yours to miss
No other road
No other way
No day but today
There's only this...
Forget Regret or life is yours to miss
No other road
No other way
No day but today
Ta mig härifrån
Ta mig här ifrån.
Jag älskar jag hatar jag lider.
Jag vill inte mer.
När blev allting så svårt?
Tårar som rinner utav sorg och ensamhet, trots vetskapen att jag inte är ensam.
Så många saker jag inte fått sagda, som kokar inom mig.
Så många frågor som glömts bort och väntar på att få komma ut.
Vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?
Jag älskar jag hatar jag lider.
Jag vill inte mer.
När blev allting så svårt?
Tårar som rinner utav sorg och ensamhet, trots vetskapen att jag inte är ensam.
Så många saker jag inte fått sagda, som kokar inom mig.
Så många frågor som glömts bort och väntar på att få komma ut.
Vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?
Där jag äntligen förstår vad det är jag vill
"Där jag äntligen förstår vad det är jag vill.
Där då och sen är ingenting. Allting är nu.
Och där orden inte längre räcker till.
Där finns du."
Där då och sen är ingenting. Allting är nu.
Och där orden inte längre räcker till.
Där finns du."
Lesbisk
Inga fler killar.
Jag orkar inte helt enkelt.
Från nu blir det tjejer eller ingenting alls.
Att jag är bisexuell har jag vetat sen jag var 14, nu kallar jag helt enkelt fram "den andra" sidan av mig.
Den som uppskattar tjejer mer än killar.
Mjukhet framför det hårda.
Jag behöver det för att orka vidare.
Jag orkar inte helt enkelt.
Från nu blir det tjejer eller ingenting alls.
Att jag är bisexuell har jag vetat sen jag var 14, nu kallar jag helt enkelt fram "den andra" sidan av mig.
Den som uppskattar tjejer mer än killar.
Mjukhet framför det hårda.
Jag behöver det för att orka vidare.
Ain't no sunshine when she's gone...
Jag är så jävla trött.
Ärligt talat skulle jag utan problem kunna ligga hemma och bara sova ett par veckor nu känns det som.
Trött på människor som inte hör av sig.
Trött på att inte veta vad jag känner.
Trött på att inte känna någonting alls.
Trött på likgiltigheten som fyller min kropp, mer och mer för var dag som går.
Flyter ut i mina vener, följer blodet till mitt hjärta som delvis redan frusit till klaraste, renaste is.
Jag har inte längre någon ork att bry mig om mig själv. Jag bryr mig inte ifall mitt hjärta slutar slå.
Det enda jag bryr mig om (det enda jag har ork att bry mig om) är att mina älskade, mest underbara mår bra, andas, lever och är lyckliga. Hade det inte varit för dem, hade jag inte stått här nu.
Tack.
Ärligt talat skulle jag utan problem kunna ligga hemma och bara sova ett par veckor nu känns det som.
Trött på människor som inte hör av sig.
Trött på att inte veta vad jag känner.
Trött på att inte känna någonting alls.
Trött på likgiltigheten som fyller min kropp, mer och mer för var dag som går.
Flyter ut i mina vener, följer blodet till mitt hjärta som delvis redan frusit till klaraste, renaste is.
Jag har inte längre någon ork att bry mig om mig själv. Jag bryr mig inte ifall mitt hjärta slutar slå.
Det enda jag bryr mig om (det enda jag har ork att bry mig om) är att mina älskade, mest underbara mår bra, andas, lever och är lyckliga. Hade det inte varit för dem, hade jag inte stått här nu.
Tack.
Vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?
Om det ändå fanns någon som ville ge mig ork att ta mig igenom vardagen.
Jag vill ingenting, orkar ingenting, känner inget mer än motvillighet.
Om jag bara hade kunnat resa... från allting. Från bekymmer, från stressen, från känslor och från kraven.
Jag vill inte mer.
Johan dummar sig också. Liksom alla andra grabbar i mitt liv.
Funderar mer och mer seriöst på att gå över till den där andra sidan som jag redan har halva inne på. På den straighta vägen hittar jag inget bra iaf.
Skulle bli en sådan där militant manshatare som bränner träpenisar på torg tillsammans med mina andra lesbiska kamrater/ älskarinnor och levat lycklig i alla mina dar... Alla förtjänar väl ett lyckligt slut? Eller?
Och alla mina älsklingar; jag skriver inte detta som ett rop på hjälp eller för att få medlidande. Jag skriver bara för att jag inte vet var jag annars skulle göra av allt jag har inom mig.
Jag vill ingenting, orkar ingenting, känner inget mer än motvillighet.
Om jag bara hade kunnat resa... från allting. Från bekymmer, från stressen, från känslor och från kraven.
Jag vill inte mer.
Johan dummar sig också. Liksom alla andra grabbar i mitt liv.
Funderar mer och mer seriöst på att gå över till den där andra sidan som jag redan har halva inne på. På den straighta vägen hittar jag inget bra iaf.
Skulle bli en sådan där militant manshatare som bränner träpenisar på torg tillsammans med mina andra lesbiska kamrater/ älskarinnor och levat lycklig i alla mina dar... Alla förtjänar väl ett lyckligt slut? Eller?
Och alla mina älsklingar; jag skriver inte detta som ett rop på hjälp eller för att få medlidande. Jag skriver bara för att jag inte vet var jag annars skulle göra av allt jag har inom mig.
Sockerkaka
Ja, jag bakar. Det händer aldrig annars, men ikväll bakar jag.
Jag är sorgsen ikväll.
Jag har reflekterat över alla de människor jag förlorat den senaste tiden, alla ögonblick jag aldrig får tillbaka.
Minnen från tider som varit, med människor som inte finns kvar längre, eller som inte har samma betydelse i mitt liv längre, har börjat dyka upp mer och mer.
Jag saknar dem. Jag hade velat spola tillbaka tiden för att få uppleva dem igen, så att jag får en chans att ta farväl.
Jag tror att det är det som är felet.
Jag fick aldrig ta farväl.
Jag har alltid varit en sådan männsika som hellre springer än stannar och reflekterar över det som varit. När jag väl reflekterar inser jag vad jag gått miste om, vad som aldrig kommer åter.
Tyvärr är det redan försent då.
Det är försent
Samtidigt vet jag att den senaste tiden är det så himla mycket i mitt liv som jag faktiskt har vunnit. Jag har underbara vänner som ställer upp i vått och torrt, någonting som inte drabbat mig förut.
Jag är otroligt tacksam för detta, och för alla nya, kommande ögonblick jag får med er.
Ni är fantastiska.
Det är er jag lever för<3
Jag är sorgsen ikväll.
Jag har reflekterat över alla de människor jag förlorat den senaste tiden, alla ögonblick jag aldrig får tillbaka.
Minnen från tider som varit, med människor som inte finns kvar längre, eller som inte har samma betydelse i mitt liv längre, har börjat dyka upp mer och mer.
Jag saknar dem. Jag hade velat spola tillbaka tiden för att få uppleva dem igen, så att jag får en chans att ta farväl.
Jag tror att det är det som är felet.
Jag fick aldrig ta farväl.
Jag har alltid varit en sådan männsika som hellre springer än stannar och reflekterar över det som varit. När jag väl reflekterar inser jag vad jag gått miste om, vad som aldrig kommer åter.
Tyvärr är det redan försent då.
Det är försent
Samtidigt vet jag att den senaste tiden är det så himla mycket i mitt liv som jag faktiskt har vunnit. Jag har underbara vänner som ställer upp i vått och torrt, någonting som inte drabbat mig förut.
Jag är otroligt tacksam för detta, och för alla nya, kommande ögonblick jag får med er.
Ni är fantastiska.
Det är er jag lever för<3
