Handmade

 

"För du har fyratusen sorger i din himmelsblåa blick

och en doft av bortglömd längtan i ditt hår.

Dina axlar tyngs av saknad över allt du aldrig fick

och vreden över allt du aldrig får.

Och dina bleka läppar darrar av allt du aldrig sa

och dina händer över allt du aldrig gjort

och av en känsla att du blivit allt du aldrig ville va

och av att hela livet gått för fort.

Och du har  färgat dina kläder i förbittrad ensamhet

som ifall inget gick att göra nånting åt.

Och du gömmer dig för världen som en vacker hemlighet

men dränker din skönhet i gråt.

 

                                                                                                                                                 

Men jag vill sy dig en klänning av färggranna, barnsliga drömmar.

Jag vill fästa en prästkragekrans i ditt mörkbruna hår.

Jag vill sy utav stjärnfall med månljus som glimmande sömmar.

Jag vill tala i svart och i vitt på ett språk du förstår.

Jag vill att du sjunger för mig om en odödlig lycka min kära.

Sjung berusat, förtjusat om allting vi trodde vi glömt.

Jag har korsat ett hav utav sorg för att vara dig nära

för att hålla dig hårt för att hålla dig varsamt och ömt."

/Loke Nyberg

 

 

 

 

Jag ska göra det. Jag måste. Jag kan inte ta detta ensam längre.
Jag vet bara inte vart jag ska börja.

För vart börjar man berätta när livet till stor del har varit ett misslyckande?
När de minnen du har är övervägande dåliga och hälften av dem äter upp dig inifrån?
Vart börjar man förklara, när man ska få någon att förstå att man tycker så illa om den man har blivit att man mer än gärna krupit ur skinnet, sjunkit genom jorden och bara försvunnit?
När du ser dig själv i spegeln och önskar att det var någon annan där istället.
Eller ser på dina vänner och önskar dig deras elände och problem istället för dina egna?

För vart ska jag gå när det är inom mig helvetet brinner?

Ställ inga frågor om kärlek inatt.

Jag har inga svar eller livlinor kvar.

Jag har bara två spruckna glas och ett blödande skratt.

 

Det har slutat igen som det gör nästan jämt.

Jag är naken och full och har fallit omkull

som en felkonstruktion, som en clown som ett uruselt skämt.

 

Vad gör du här? Hur kom du hit?

Du föll för en smickrares usla invit,

en klagande vals ur en sönderrökt hals

och du vet ju att du inte älskar mig alls.

 

 

Men inatt…inatt…just nu…

…är det bara…jag och du.

Just nu.

 

Ställ inga frågor om rätt eller fel

om besudlat och rent.

Det är redan försent.

Jag sålde min tro för en kyss och en stulen juvel.

 

Jag gör vad jag vill. Jag gör vad jag kan.

Som en olydig hund. Snälla blunda en stund.

Så vi kan bli vackra åtminstone för varann. 

 

Snälla ta våra svek, våra krossade drömmar och tårar.

Förgifta vartenda förälskat, förtrollande par.

Så ger vi oss av till det land som är skapat för dårar.

Och lämnar vår sorg och vårt sotsvarta samvete kvar.

 

Snart kommer gryningen, vidrig och skär.

Avslöjar vilka vi verkligen är.

Och lungorna brinner när drömmen försvinner

och aldrig mer finner vi skönheten här.

Men inatt…inatt…just nu…

 

…är det bara…jag och du.

 

Just nu.

Sjung inga sånger om kärlek inatt.

Sjung om någon som oss. Snälla sjung om att slåss.

Om att dansa besatt fastän hjärtat slår blodfattigt matt.

 

Om det vackra som lever i livlösa ting

om en trasig fiol och en torkad viol.

Sjung vad du vill bara fråga mig ingenting.

 

Ta mig. Ta mig! Gör vad du vill.

Stanna hos mig lite till.

Jag vet du förstår att jag dör om du går

för det här är det närmaste kärlek jag når.

 

Och inatt…inatt…just nu…

…är det bara jag och du.

 

Just nu.

När man är så destruktiv som jag är borde man inte få finnas

 

En sång som är underbart sann och verkligen piggar upp... Loke, once again.

---

Fast det regnat fjorton dagar och du slutat tro på sol.

Fast himlen och din hud har samma färg.

Och du slutat ens försöka verka klyftig, kul och cool

och november har fryst fast i ben och märg.

 

Fast mascaran börjat rinna och ditt hår är torrt och tunt

och du talar utav rädsla att va tyst.

Och du hört dig själv och insett att du bara pratar strunt

och egentligen bara vill bli kysst.

 

Om du pendlar mellan kemiskt hög och helt naturligt låg

och aldrig känt dig gråare än nu.

Och om du blundar framför spegeln så var snäll och kom ihåg;

Att vi är inte vackrare än du.

 

Och ifall skulderna försvann tillsammans med ditt studielån

och du är för slutkörd för att känna stress.

Och ingen, ingen ringer till din nya telefon

och ingen skickar ens ett tafatt SMS.

Och ifall halsen är den enda del av kroppen som är torr

och spårvagnskontrollanterna har haffat dig igen.

Och ditt kärleksliv är reducerat till att surfa porr

och du börjat kalla katten för din enda sanna vän.

Fast du tappat tron på lyckan, på dig själv och alltihop

och inte har vart kär sen 97.

Och om du stångat väggar tills du fallit blödande ihop

är ingen av oss vackrare än du.

 

Om du skyller allt på andra när du vet att du har fel

och skolkar från din tjänst som ALU.

Och du pantat både stolthet och varenda ägodel.

Är ingen av oss vackrare än du.

Om David Hasselhoff bedyrar: ?Skönhet kommer inifrån?

Med armarna om sin plastikopererade fru.

Och varje ord av uppmuntran känns mera som ett hån

är ingen av oss vackrare än du.

Om du vaknar mitt i natten av en strid och stilla gråt

och är rädd för mörkret fast du fyllt 27.

Och du viskar ut i tystnaden ett meningslöst förlåt

är ingen av oss vackrare än du.

 

För precis som med det mesta så är skönhet relativ

det handlar mest om ljus och perspektiv.

Och även om det inte kan förändra nånting nu

är ingen av oss vackrare

och jag är inte vackrare

och vi är inte vackrare än du.

Än är jag prinsen
klockan är tyst
Du är prinsessan
som inte blivit kysst
å än spelar tiden inte nån roll
Ingenting kan hända oss innan klockan slagit tolv

Än är vi vackra
masken är på
å ingen har sagt till oss att det är dags att gå
å än har vi allting under kontroll
Ingenting kan skada oss innan klockan slagit tolv

Om jag fick önska
skulle tiden stå still
Jag skulle vilja kunna
ta oss dit du vill
å våra käraste vänner åt samma håll
Ingenting kan hända oss
Ingenting kan skada oss
Ingenting kan hända oss innan klockan slagit tolv

Jag har på senare tid skaffat mig en förkärlek till jazz... svensk jazz dessutom^^
Haha... det trodde jag väl aldrig, jag har alltid varit en Rocker tjej(vilket jag fortfarande är) men är man musikestet får man hela tiden influencer från alla olika håll.
Det var en god vän till mig (eller ja, numera pojkvän) som introducerade med för Bo Kaspers Orkester.
Eftersom jag tidigare enbart hört låtar från deras senaste skiva "Hund" och redan hade mina bestämda åsikter om den, tänkte jag; - I helvete heller att han lyckas pracka på mig det här.

Men han lyckades, och nu är jag beronde.

Har även börjat lyssna på Loke igen, någonting jag är väldigt, väldigt glad över.
Loke är en underground visartist med inslag av folkmusik, jazz och lite rock i sig, någonting vi självfallet INTE tackar nej till. Dessutom lyckas han alltid att färdigställa så fullständigt klockrena texter att man får gåshud ^^