Handmade

Att livet kan ta en sådan vändning över en kväll.
Jag vet inte vad detta är. Eller vad det kan bli.
Allt gick sjukt snabbt, men denna gång skräms jag inte av det.
Jag ska inte skriva för mycket, för jag vill inte hoppas, inte slås i backen.
Men detta känns overkligt.
Saker av detta slag händer inte mig.
Ändå vill jag bara veta mer.
Känna mer.
Få vara mer.
Jag hänger inte med i svängarna, men detta är en dans jag aldrig vill avsluta.

I want to know what love is

Det finns så mycket jag vill säga.
Men orden kommer inte som de brukar.
Jag är lyckligare. Och sorgsnare.
Det känns att våren är påväg. Alla känslor bubblar upp och det finns vissa personer jag förknippar med den här årstiden särskilt mycket. En del av dem finns inte ens kvar i mitt liv vid det här laget.

Ikväll är det utgång, och med tanke på alla omständigheter så känner jag för att glömma. Bara dricka tills jag slipper tänka längre. Men det blir inte så. Jag kan inte förlora kontrollen. Det går inte.

Bring it on!
Känner mig stark idag, trots att jag träffat J och att det alltid är lite... svårt (obs, inte Jenny).
Skjut mig?
Jag kommer alltid tillbaka till samma punkt. Ruta ett. Vad jag vet går hon vidare, för sitt eget bästa.
Jag kan inte hjälpa att jag vill vara nära.

Jag är störd.
Sådana som jag ska inte älska.
Eller bli älskade för den delen.
Alla inblandade kommer lika snabbt ut som de kom in fast med större sår än efter tortyr.
Kanske kunde man bara låta bli? Inse att man ska vara ensam helt enkelt. För allas bästa.

Jag har bokat tid nu. Dels 1april till UV.
Och dels till den 16mars. Då skapas mitt minne.

Jag är positiv idag. Misstolka mig inte. Det är en ljus dag.
Och snart är det vår.

Jag vet inte vad ni vill att jag ska säga längre.
Jag försöker. Ensamheten börjar infinna sig. Och jag börjar för första gången trivas i min ensamhet.
Men jag saknar dig.
Det gör jag. Och det kommer jag aldrig ifrån.

Förstår du mig?