Vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?
Om det ändå fanns någon som ville ge mig ork att ta mig igenom vardagen.
Jag vill ingenting, orkar ingenting, känner inget mer än motvillighet.
Om jag bara hade kunnat resa... från allting. Från bekymmer, från stressen, från känslor och från kraven.
Jag vill inte mer.
Johan dummar sig också. Liksom alla andra grabbar i mitt liv.
Funderar mer och mer seriöst på att gå över till den där andra sidan som jag redan har halva inne på. På den straighta vägen hittar jag inget bra iaf.
Skulle bli en sådan där militant manshatare som bränner träpenisar på torg tillsammans med mina andra lesbiska kamrater/ älskarinnor och levat lycklig i alla mina dar... Alla förtjänar väl ett lyckligt slut? Eller?
Och alla mina älsklingar; jag skriver inte detta som ett rop på hjälp eller för att få medlidande. Jag skriver bara för att jag inte vet var jag annars skulle göra av allt jag har inom mig.
Jag vill ingenting, orkar ingenting, känner inget mer än motvillighet.
Om jag bara hade kunnat resa... från allting. Från bekymmer, från stressen, från känslor och från kraven.
Jag vill inte mer.
Johan dummar sig också. Liksom alla andra grabbar i mitt liv.
Funderar mer och mer seriöst på att gå över till den där andra sidan som jag redan har halva inne på. På den straighta vägen hittar jag inget bra iaf.
Skulle bli en sådan där militant manshatare som bränner träpenisar på torg tillsammans med mina andra lesbiska kamrater/ älskarinnor och levat lycklig i alla mina dar... Alla förtjänar väl ett lyckligt slut? Eller?
Och alla mina älsklingar; jag skriver inte detta som ett rop på hjälp eller för att få medlidande. Jag skriver bara för att jag inte vet var jag annars skulle göra av allt jag har inom mig.
Sockerkaka
Ja, jag bakar. Det händer aldrig annars, men ikväll bakar jag.
Jag är sorgsen ikväll.
Jag har reflekterat över alla de människor jag förlorat den senaste tiden, alla ögonblick jag aldrig får tillbaka.
Minnen från tider som varit, med människor som inte finns kvar längre, eller som inte har samma betydelse i mitt liv längre, har börjat dyka upp mer och mer.
Jag saknar dem. Jag hade velat spola tillbaka tiden för att få uppleva dem igen, så att jag får en chans att ta farväl.
Jag tror att det är det som är felet.
Jag fick aldrig ta farväl.
Jag har alltid varit en sådan männsika som hellre springer än stannar och reflekterar över det som varit. När jag väl reflekterar inser jag vad jag gått miste om, vad som aldrig kommer åter.
Tyvärr är det redan försent då.
Det är försent
Samtidigt vet jag att den senaste tiden är det så himla mycket i mitt liv som jag faktiskt har vunnit. Jag har underbara vänner som ställer upp i vått och torrt, någonting som inte drabbat mig förut.
Jag är otroligt tacksam för detta, och för alla nya, kommande ögonblick jag får med er.
Ni är fantastiska.
Det är er jag lever för<3
Jag är sorgsen ikväll.
Jag har reflekterat över alla de människor jag förlorat den senaste tiden, alla ögonblick jag aldrig får tillbaka.
Minnen från tider som varit, med människor som inte finns kvar längre, eller som inte har samma betydelse i mitt liv längre, har börjat dyka upp mer och mer.
Jag saknar dem. Jag hade velat spola tillbaka tiden för att få uppleva dem igen, så att jag får en chans att ta farväl.
Jag tror att det är det som är felet.
Jag fick aldrig ta farväl.
Jag har alltid varit en sådan männsika som hellre springer än stannar och reflekterar över det som varit. När jag väl reflekterar inser jag vad jag gått miste om, vad som aldrig kommer åter.
Tyvärr är det redan försent då.
Det är försent
Samtidigt vet jag att den senaste tiden är det så himla mycket i mitt liv som jag faktiskt har vunnit. Jag har underbara vänner som ställer upp i vått och torrt, någonting som inte drabbat mig förut.
Jag är otroligt tacksam för detta, och för alla nya, kommande ögonblick jag får med er.
Ni är fantastiska.
Det är er jag lever för<3
Under ytan
Inte alls så bra som jag vill ge sken av.
Jag stressar mig fram genom livet, utan att egentligen veta varför.
Det finns mycket just nu som trycker ner mig i skorna, mitt psyke främst.
Jag vill inte få fler gråtattacker inför mina vänner.
Jag vill klara av att se folk i ögonen utan att känna mig som en stor lögn.
Jag vill kunna skaka av mig det som varit och gå vidare, utan att det jagar upp mig och förföljer mig igen.
Jag vill kunna se mig själv i spegeln utan de där granskande, kritiska ögonen jag skaffade mig på mellanstadiet, om inte ännu tidigare...
Jag vill kunna vara jag. Utan smärta. Utan ånger. Utan rädsla för mig själv.
Jag stressar mig fram genom livet, utan att egentligen veta varför.
Det finns mycket just nu som trycker ner mig i skorna, mitt psyke främst.
Jag vill inte få fler gråtattacker inför mina vänner.
Jag vill klara av att se folk i ögonen utan att känna mig som en stor lögn.
Jag vill kunna skaka av mig det som varit och gå vidare, utan att det jagar upp mig och förföljer mig igen.
Jag vill kunna se mig själv i spegeln utan de där granskande, kritiska ögonen jag skaffade mig på mellanstadiet, om inte ännu tidigare...
Jag vill kunna vara jag. Utan smärta. Utan ånger. Utan rädsla för mig själv.
