Klyschan
"För du har fyratusen sorger i din himmelsblåa blick
och en doft av bortglömd längtan i ditt hår.
Dina axlar tyngs av saknad över allt du aldrig fick
och vreden över allt du aldrig får.
Och dina bleka läppar darrar av allt du aldrig sa
och dina händer över allt du aldrig gjort
och av en känsla att du blivit allt du aldrig ville va
och av att hela livet gått för fort.
Och du har färgat dina kläder i förbittrad ensamhet
som ifall inget gick att göra nånting åt.
Och du gömmer dig för världen som en vacker hemlighet
men dränker din skönhet i gråt.
Men jag vill sy dig en klänning av färggranna, barnsliga drömmar.
Jag vill fästa en prästkragekrans i ditt mörkbruna hår.
Jag vill sy utav stjärnfall med månljus som glimmande sömmar.
Jag vill tala i svart och i vitt på ett språk du förstår.
Jag vill att du sjunger för mig om en odödlig lycka min kära.
Sjung berusat, förtjusat om allting vi trodde vi glömt.
Jag har korsat ett hav utav sorg för att vara dig nära
för att hålla dig hårt för att hålla dig varsamt och ömt."
/Loke Nyberg
Vi skulle klara vad som helst
Winnerbäck är vår<3
Elegi
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå kalla skuggor häromkring
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn
guds son ska komma nerstigen från himmelen igen
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval
han ska pröva din styrka, han ska testa din moral
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
och det berättade, du saknar mig inatt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa allting är förstört, allt är brännt
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
för en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
http://www.youtube.com/watch?v=fxKH_9nEQAI
Elegi
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå kalla skuggor häromkring
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn
guds son ska komma nerstigen från himmelen igen
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval
han ska pröva din styrka, han ska testa din moral
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
och det berättade, du saknar mig inatt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa allting är förstört, allt är brännt
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
för en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
http://www.youtube.com/watch?v=fxKH_9nEQAI
Vinternatt
Snöflingor.
Tusentals som virvlar runt mig i vintermörkrets iskalla natt.
Det är tyst nu.
Gråten och skriken och slagen är borta.
Och kvar står jag ensam, med tårar klara som pärlor rullandes ner för kinderna.
Ännu en gång kan jag skriva att jag inte förstår.
Jag förstår inte varför jag kastas runt som en trasdocka, utan möjlighet att stanna karusellen jag själv satt igång.
Jag förstår inte hur man utanvidare kan kasta bort en människa på det sättet, och sedan kräva att hon ska stanna kvar och stötta en i allt man tar sig för, när hennes hjärta brinner.
Att två så synkade hjärtan kan slå så i otakt.
Och nu står vi här i vintermörkret igen.
Två ensamma, vilsna själar som stirrar på varandra med längtan efter den kärlek vi aldrig kan dela, och aldrig kommer att nå.
Det är tyst nu.
Gråten och skriken och slagen är borta.
Och kvar står jag ensam, med tårar klara som pärlor rullandes ner för kinderna.
Tusentals som virvlar runt mig i vintermörkrets iskalla natt.
Snöflingor.
Tusentals som virvlar runt mig i vintermörkrets iskalla natt.
Det är tyst nu.
Gråten och skriken och slagen är borta.
Och kvar står jag ensam, med tårar klara som pärlor rullandes ner för kinderna.
Ännu en gång kan jag skriva att jag inte förstår.
Jag förstår inte varför jag kastas runt som en trasdocka, utan möjlighet att stanna karusellen jag själv satt igång.
Jag förstår inte hur man utanvidare kan kasta bort en människa på det sättet, och sedan kräva att hon ska stanna kvar och stötta en i allt man tar sig för, när hennes hjärta brinner.
Att två så synkade hjärtan kan slå så i otakt.
Och nu står vi här i vintermörkret igen.
Två ensamma, vilsna själar som stirrar på varandra med längtan efter den kärlek vi aldrig kan dela, och aldrig kommer att nå.
Det är tyst nu.
Gråten och skriken och slagen är borta.
Och kvar står jag ensam, med tårar klara som pärlor rullandes ner för kinderna.
Tusentals som virvlar runt mig i vintermörkrets iskalla natt.
Snöflingor.
Allt du är
Jag önskar mer än någonting att det fanns alternativ till detta trötta, torra, bittra slöseri med liv.
Det är dags nu
Jag ska göra det. Jag måste. Jag kan inte ta detta ensam längre.
Jag vet bara inte vart jag ska börja.
För vart börjar man berätta när livet till stor del har varit ett misslyckande?
När de minnen du har är övervägande dåliga och hälften av dem äter upp dig inifrån?
Vart börjar man förklara, när man ska få någon att förstå att man tycker så illa om den man har blivit att man mer än gärna krupit ur skinnet, sjunkit genom jorden och bara försvunnit?
När du ser dig själv i spegeln och önskar att det var någon annan där istället.
Eller ser på dina vänner och önskar dig deras elände och problem istället för dina egna?
För vart ska jag gå när det är inom mig helvetet brinner?
Jag vet bara inte vart jag ska börja.
För vart börjar man berätta när livet till stor del har varit ett misslyckande?
När de minnen du har är övervägande dåliga och hälften av dem äter upp dig inifrån?
Vart börjar man förklara, när man ska få någon att förstå att man tycker så illa om den man har blivit att man mer än gärna krupit ur skinnet, sjunkit genom jorden och bara försvunnit?
När du ser dig själv i spegeln och önskar att det var någon annan där istället.
Eller ser på dina vänner och önskar dig deras elände och problem istället för dina egna?
För vart ska jag gå när det är inom mig helvetet brinner?
Jag förstår inte
Jag förstår inte längre.
Förgiftad
Efter en helg med matförgiftning står jag äntligen på benen igen.
Jag vet att jag inte borde vara arg, men jag kan inte låta bli. Ni vet inte. Ni förstår inte. För ni känner inte den delan av mig. Och jag vill inte kännas vid den delen av mig.
Helst vill jag låta bli att ta upp det alls, bara gräva ner den och aldrig mer titta på den.
Men gång på gång kryper den fram ur mitt mörka gömställe och visar sig, i hela sin groteska skepnad.
Lömska, gula och genomträngande ögon, knivskarpa naglar och ruttnande tänder på en utmärglad benig kropp. Varelsen skriker, och trots att jag gör allt för att kväva skriken, är de så genomtränagnde att de inte bara skär genom mitt hjärta, utan även genom de hjärtan, som kommer mig nära.
Förlåt mig. Jag klarar inte av nonchalns, ignorans och en attityd som säger; Allt löser sig. Jag är inte den människan. Ni är det. Jag vet. Och förlåt mig för att jag inte förstår, jag ska göra mitt bästa. Men jag kan inte ta hur mycket som helst.
(Och eftersom folk tagit åt sig tidigare kan jag säga i detta inlägg att jag inte syftar på EN person denna gång)
Jag vet att jag inte borde vara arg, men jag kan inte låta bli. Ni vet inte. Ni förstår inte. För ni känner inte den delan av mig. Och jag vill inte kännas vid den delen av mig.
Helst vill jag låta bli att ta upp det alls, bara gräva ner den och aldrig mer titta på den.
Men gång på gång kryper den fram ur mitt mörka gömställe och visar sig, i hela sin groteska skepnad.
Lömska, gula och genomträngande ögon, knivskarpa naglar och ruttnande tänder på en utmärglad benig kropp. Varelsen skriker, och trots att jag gör allt för att kväva skriken, är de så genomtränagnde att de inte bara skär genom mitt hjärta, utan även genom de hjärtan, som kommer mig nära.
Förlåt mig. Jag klarar inte av nonchalns, ignorans och en attityd som säger; Allt löser sig. Jag är inte den människan. Ni är det. Jag vet. Och förlåt mig för att jag inte förstår, jag ska göra mitt bästa. Men jag kan inte ta hur mycket som helst.
(Och eftersom folk tagit åt sig tidigare kan jag säga i detta inlägg att jag inte syftar på EN person denna gång)
Aldrig mer
Jag sörjer det som varit. Det kommer jag alltid göra.
Tyvärr ger du mig ingen återvändo, ingen möjlighet att ge allt jag har till dig, som jag önskar att jag en gång visat när jag hade chansen. Men den tiden är förbi. Det finns inga nya chanser. Och jag har insett nu att jag måste gå vidare om jag ska klara mig ur detta överhuvudtaget, helskinnad är jag inte i vilket fall.
Det förflutna kommer aldrig att återvända.
Dock ser jag ljust på det. Solen skiner idag, och nya dörrar har öppnats som får mig att blicka framåt. Jag är lycklig över detta nya. Mer än jag trodde att jag kunde bli. Den som klivit in i mitt liv nu, har funnits här i 3 år, jag har bara inte kunnat släppa taget och se vad jag har kunnat vinna. Du betyder mer än jag vågat hoppas på, och jag tror på detta.<3
Jag sörjer, men jag är lycklig. Tyvärr blir jag aldrig lycklig med dig igen. Och jag är ledsen för det.
Tyvärr ger du mig ingen återvändo, ingen möjlighet att ge allt jag har till dig, som jag önskar att jag en gång visat när jag hade chansen. Men den tiden är förbi. Det finns inga nya chanser. Och jag har insett nu att jag måste gå vidare om jag ska klara mig ur detta överhuvudtaget, helskinnad är jag inte i vilket fall.
Det förflutna kommer aldrig att återvända.
Dock ser jag ljust på det. Solen skiner idag, och nya dörrar har öppnats som får mig att blicka framåt. Jag är lycklig över detta nya. Mer än jag trodde att jag kunde bli. Den som klivit in i mitt liv nu, har funnits här i 3 år, jag har bara inte kunnat släppa taget och se vad jag har kunnat vinna. Du betyder mer än jag vågat hoppas på, och jag tror på detta.<3
Jag sörjer, men jag är lycklig. Tyvärr blir jag aldrig lycklig med dig igen. Och jag är ledsen för det.
