Handmade

Snöflingor.
Tusentals som virvlar runt mig i vintermörkrets iskalla natt.

Det är tyst nu.
Gråten och skriken och slagen är borta.
Och kvar står jag ensam, med tårar klara som pärlor rullandes ner för kinderna.

Ännu en gång kan jag skriva att jag inte förstår.
Jag förstår inte varför jag kastas runt som en trasdocka, utan möjlighet att stanna karusellen jag själv satt igång.
Jag förstår inte hur man utanvidare kan kasta bort en människa på det sättet, och sedan kräva att hon ska stanna kvar och stötta en i allt man tar sig för, när hennes hjärta brinner.

Att två så synkade hjärtan kan slå så i otakt.

Och nu står vi här i vintermörkret igen.
Två ensamma, vilsna själar som stirrar på varandra med längtan efter den kärlek vi aldrig kan dela, och aldrig kommer att nå.

Det är tyst nu.
Gråten och skriken och slagen är borta.
Och kvar står jag ensam, med tårar klara som pärlor rullandes ner för kinderna.

Tusentals som virvlar runt mig i vintermörkrets iskalla natt.
Snöflingor.