Ensam
Det känns bättre. Fast ändå inte.
Med Teo känns det som att allt kommer att lösa sig, även om vissa dagar är tyngre än andra och allt kommer tillbaka.
Med mig själv vet jag inte. Jag lyckas stänga in mig, mer och mer sluter jag in mig i mitt mörka rum som är bara mitt och låter mig själv sitta där, för längre tidsperioder varje gång.
Ingen når mig, ingen hör mig, ingen vet; utom de närmsta. Och det är med dem jag tittar ut. Det är med dem JAG tittar ut.
Utan dem är jag ensam i den här världen, och tanken skrämmer mig.
Jag behöver cigaretter.
Med Teo känns det som att allt kommer att lösa sig, även om vissa dagar är tyngre än andra och allt kommer tillbaka.
Med mig själv vet jag inte. Jag lyckas stänga in mig, mer och mer sluter jag in mig i mitt mörka rum som är bara mitt och låter mig själv sitta där, för längre tidsperioder varje gång.
Ingen når mig, ingen hör mig, ingen vet; utom de närmsta. Och det är med dem jag tittar ut. Det är med dem JAG tittar ut.
Utan dem är jag ensam i den här världen, och tanken skrämmer mig.
Jag behöver cigaretter.
Kvävning
Jag är så jävla förstörd av allt det här.
Jag behöver vara med någon, men kan inte hantera det.
Det känns som att jag kvävs, långsamt och plågsamt.
Just nu får jag ingen energi, jag bara delar ut den, utan att begära någon tillbaka.
Är orkeslös, vill ingenting, känner ingenting, klarar inte av någonting.
Jag vill ha tillbaka mig själv
Jag behöver vara med någon, men kan inte hantera det.
Det känns som att jag kvävs, långsamt och plågsamt.
Just nu får jag ingen energi, jag bara delar ut den, utan att begära någon tillbaka.
Är orkeslös, vill ingenting, känner ingenting, klarar inte av någonting.
Jag vill ha tillbaka mig själv
