Det är dags nu

Jag ska göra det. Jag måste. Jag kan inte ta detta ensam längre.
Jag vet bara inte vart jag ska börja.

För vart börjar man berätta när livet till stor del har varit ett misslyckande?
När de minnen du har är övervägande dåliga och hälften av dem äter upp dig inifrån?
Vart börjar man förklara, när man ska få någon att förstå att man tycker så illa om den man har blivit att man mer än gärna krupit ur skinnet, sjunkit genom jorden och bara försvunnit?
När du ser dig själv i spegeln och önskar att det var någon annan där istället.
Eller ser på dina vänner och önskar dig deras elände och problem istället för dina egna?

För vart ska jag gå när det är inom mig helvetet brinner?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0