Klyschan
"För du har fyratusen sorger i din himmelsblåa blick
och en doft av bortglömd längtan i ditt hår.
Dina axlar tyngs av saknad över allt du aldrig fick
och vreden över allt du aldrig får.
Och dina bleka läppar darrar av allt du aldrig sa
och dina händer över allt du aldrig gjort
och av en känsla att du blivit allt du aldrig ville va
och av att hela livet gått för fort.
Och du har färgat dina kläder i förbittrad ensamhet
som ifall inget gick att göra nånting åt.
Och du gömmer dig för världen som en vacker hemlighet
men dränker din skönhet i gråt.
Men jag vill sy dig en klänning av färggranna, barnsliga drömmar.
Jag vill fästa en prästkragekrans i ditt mörkbruna hår.
Jag vill sy utav stjärnfall med månljus som glimmande sömmar.
Jag vill tala i svart och i vitt på ett språk du förstår.
Jag vill att du sjunger för mig om en odödlig lycka min kära.
Sjung berusat, förtjusat om allting vi trodde vi glömt.
Jag har korsat ett hav utav sorg för att vara dig nära
för att hålla dig hårt för att hålla dig varsamt och ömt."
/Loke Nyberg