Handmade

Inte alls så bra som jag vill ge sken av.
Jag stressar mig fram genom livet, utan att egentligen veta varför.

Det finns mycket just nu som trycker ner mig i skorna, mitt psyke främst.

Jag vill inte få fler gråtattacker inför mina vänner.
Jag vill klara av att se folk i ögonen utan att känna mig som en stor lögn.
Jag vill kunna skaka av mig det som varit och gå vidare, utan att det jagar upp mig och förföljer mig igen.
Jag vill kunna se mig själv i spegeln utan de där granskande, kritiska ögonen jag skaffade mig på mellanstadiet, om inte ännu tidigare...

Jag vill kunna vara jag. Utan smärta. Utan ånger. Utan rädsla för mig själv.