Midnatt

Jag vet inte vad ni vill att jag ska säga längre.
Jag försöker. Ensamheten börjar infinna sig. Och jag börjar för första gången trivas i min ensamhet.
Men jag saknar dig.
Det gör jag. Och det kommer jag aldrig ifrån.

Förstår du mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0