Ja...

Jag var glad igår, för första gången på länge. Anar att det hängde ihop med endorfinkicken.
Är glad idag också dock, bara tröttare, och mer förvirrad.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad du vill höra.
Blir mer och mer förvirrad för var blick eller beröring eller tanke.
Jag vet ingenting längre. Varför blev det så svårt?

Det kanske bara är bättre att nöja sig och gå vidare.
Även om det inte är vad jag vill.
Men vem fan får som de vill längre...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0