Handmade

Det gör så fruktansvärt ont fortfarande.
Smärtan släpper inte, utan fortsätter riva i bröstet med vassa naglar.
Jag vet inte hur mycket längre jag orkar, men det är inte meningen att det ska vara såhär.

Jag ser dig i allt. Hela tiden. Varje dag.
Jag tänker på allt som var vi, och allt som skulle bli vi.
Alla våra minnen, alla våra planer om en framtid tillsammans.
Vi skulle bli gamla ihop.

Hur kunde vi slänga iväg allt som var så värdefullt utan att blinka?

Jag är rädd för att gå vidare.
Rädd att gå vidare i en värld utan dina starka armar som virar in mig i din famn,
eller lyfter upp mig när jag är för svag för att gå själv.
Jag vill inte gå utan dig.

Fan Fan Fan... Det skulle vart du.