Blod

Någonting byggs upp inom mig.
Jag vet inte om det är mod eller styrka.
Eller möjligtvis rädsla.

För rädd är jag.
Jag är rädd för allting numera, jag är vilsen utan dig vid min sida.
Jag vill ingenting längre. Min motivation är borta.
Jag önskar att jag slapp vara vaken så att jag inte behövde finnas till, de få timmar jag får sova.

Men vakna måste jag göra någon gång, och då är verkligheten mer kylig än den var innan jag somnade.

Du har fortfarande inte ringt. Varför har du inte ringt?
Jo, just det. Jag är inte önskvärd längre.

Hårt slag mot tinningen.
Synfältet färgas rött.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0