Konstiga drömmar och flytt

Mitt uppe i flytten och plötsligt kommer den där tanken om allting verkligen är värt det.
Det känns liksom inte.
Mycket av det roliga vi har tillsammans har förvunnit i allt slit och stånk, och jag känner mig inte riktigt som mig själv längre.
Det känns inte som att vi flyttar, snarare som att man talar om någon annan som flyttar.
Och så insåg jag hur ung jag ändå är.

Vad korkat det låter att komma med en sådan sak nu, men många gånger ser jag mig själv som äldre.
Var detta rätt beslut?
Vill jag inte göra detta?

Jo. Det vill jag.
Men jag hoppas fan att vi hittar det där som är oss igen när vi flyttat, för annars kommer detta aldrig att gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0