Deep within the corners of my mind
En saknad fyller mitt hjärta.
Som så många gånger förr.
Jag vet inte vad det är jag saknar, bara att någonting fattas.
Kanske är det mig själv jag saknar.
Den där platsen i mitt hjärta som tillägnas trygghet och frid.
Ett tomrum som bara jag kan fylla, utan medel att faktiskt göra det.
Med tårar i ögonen inser jag än en gång att denna längtan ännu inte uppfyllts.
Och jag undrar om jag någonsin kommer att få möjligheten att uppleva känslan av helhet.
Svart som den mörkaste höstnatt är mitt hjärta.
Som vinterns första is känner jag hur sprickorna sakta men säkert sprider sig, och snart krossas jag i de tusen bitar jag så välbekant känner igen.
Är det mitt öde att känna såhär?
Ska jag någonsin uppleva fullständig och villkorslös lycka?
Som så många gånger förr.
Jag vet inte vad det är jag saknar, bara att någonting fattas.
Kanske är det mig själv jag saknar.
Den där platsen i mitt hjärta som tillägnas trygghet och frid.
Ett tomrum som bara jag kan fylla, utan medel att faktiskt göra det.
Med tårar i ögonen inser jag än en gång att denna längtan ännu inte uppfyllts.
Och jag undrar om jag någonsin kommer att få möjligheten att uppleva känslan av helhet.
Svart som den mörkaste höstnatt är mitt hjärta.
Som vinterns första is känner jag hur sprickorna sakta men säkert sprider sig, och snart krossas jag i de tusen bitar jag så välbekant känner igen.
Är det mitt öde att känna såhär?
Ska jag någonsin uppleva fullständig och villkorslös lycka?
Kommentarer
Postat av: Rumpan
<3
Trackback
