Handmade

Bartender.
Ja. Och fy fan vad roligt det är.
För första gången på mycket länge känner jag en tillhörighet till något, lite som att jag har hittat hem.
Bakom baren känner jag mig... ja. Hel?
Det kanske är ett kraftigt sätt att beskriva det på, men jag känner som sagt verkligen att detta är någonting jag vill göra, att jag hör hemma där, bakom bardisken bland flaskorna.

Jag är överlag mycket gladare.
Jag känner mig trygg med Felix, och alla tvivel är borta.

Jag vet inte om det är KBT som börjar ge tidiga resultat, eller om det är någonting annat.
Men jag ser ljuset igen. Hoppet som så länge var skylt i mörker.

Jag har hittat hem.