Umeå
Jag sitter i M´s lägenhet i en stad täck med is.
Jag borde känna innerlig glädje över att vara här, och det gör jag också, åtminstone större delen av tiden.
Men idag sviktar självkänslan och jag känner mig liten och obetydlig igen.
Det slår aldrig fel, även om jag har både bra och dåliga dagar så blir jag i slutändan inte av med den. Den där känslan av att aldrig räcka till, aldrig vara god nog.
Kylan biter tag i mig och gör mig lika stel som det vackra landskapet utanför.
Men det är inte kylan utifrån som får det att krypa i kroppen på mig, nej.... Den här kylan kommer innifrån.
Och mörkret. Det välbekanta mörkret är tillbaka.
Det omsluter mig som ett tungt täcke av det lenaste sammet.
Jag låter mig omfamnas av det, det nattsvarta, och jag känner än en gång hur jag fångas upp, samtidigt som jag bara fortsätter falla.
Jag kvävs, sakta men säkert närmar jag mig slutet.
"Snart kommer det att vara försent" tänker jag, "Den här gången finns ingen återvändo".
Jag borde känna innerlig glädje över att vara här, och det gör jag också, åtminstone större delen av tiden.
Men idag sviktar självkänslan och jag känner mig liten och obetydlig igen.
Det slår aldrig fel, även om jag har både bra och dåliga dagar så blir jag i slutändan inte av med den. Den där känslan av att aldrig räcka till, aldrig vara god nog.
Kylan biter tag i mig och gör mig lika stel som det vackra landskapet utanför.
Men det är inte kylan utifrån som får det att krypa i kroppen på mig, nej.... Den här kylan kommer innifrån.
Och mörkret. Det välbekanta mörkret är tillbaka.
Det omsluter mig som ett tungt täcke av det lenaste sammet.
Jag låter mig omfamnas av det, det nattsvarta, och jag känner än en gång hur jag fångas upp, samtidigt som jag bara fortsätter falla.
Jag kvävs, sakta men säkert närmar jag mig slutet.
"Snart kommer det att vara försent" tänker jag, "Den här gången finns ingen återvändo".
Kommentarer
Trackback
