Handmade

När klockan ringde 06.45 kände min kropp sig verkligen inte redo att stiga upp. Efter skivstång/spinn igår värker musklerna och ville inte riktigt lyda när jag skulle kliva ur sängen.
Trots detta (eller kanske just pga detta) kände jag mig på bra humör och redo att möta världen.
"Det känns som att jag har glömt någonting" tänker jag. Det är någonting jag skulle göra den här morgonen...

Efter att ha ropat på min lillebror att han "genast måste lämna toaletten" (eftersom han nu duschat i en halvtimme och det är fler i den här familjen som behöver använda detta högt trafikerande rum) irriterande många gånger, får jag slutligen komma inoch göra vad jag ska. Jag slänger i mig en snabb frukost samtidigt som jag kastar sura blickar mot Joakim som egentligen inte gjort något fel alls.
Känslan av att jag har missat någonting hänger i sig även här.

När jag står och borstar tänderna får jag plötsligt dåligt samvete efter att ha skällt på honom, avbryter processen och går in och ger honom en kram.

Jag ställer mig och plattar mitt hår med plattång, trots att jag endast har 10min kvar innan jag måste gå hemifrån.
7min kvar...
5min kvar...
2 min kvar....

Först då inser jag vad jag har glömt.
Herregud vad jag är dum! Jag ska inte ha någon psykologilektion idag. Jag behöver inte vara i skolan förrän 10.30!

Jag hatar min glömskhet.

I eftermiddag ska jag jobba ett par-tre timmar, och sen ska min Emma komma hit<3
Lång, lång tid har gått sedan jag såg henne sist.

Jag får passa på att pussa extra mycket på Teo idag eftersom jag åker till "metropolen-för-de-som-inte-vet-bättre-än-att-bosätta-sig-mitt-ute-i-ingenstans" imorgon (Min far är en av dessa männikor, ganska frivilligt).
(I ärlighetens namn tycker jag om stället, jag är bara för stolt och vågar inte stå för min egen åsikt för att erkänna det(inte heller riktigt sant, men iaf) ^^)

Ha en härlig helg alla...