Kall

Inte ett ord.
Aldrig mer. Ni ska inte behöva höra det mer.
Till och med jag är trött på att höra det.
Tyvärr kommer jag nog inte likna mig själv särskilt mycket på ett tag, jag ber om ursäkt för det på förhand, E, J, F, Y.
Men ni ska iaf inte behöva lyssna på mig.
Jag vet att ni säger att ni gärna gör det, och jag uppskattar det, verkligen, men jag ska inte besvära er mer.

Jag finner min lösning. Någon gång.
Jag vet ännu inte hur.

Föregående inlägg speglar den bild av hur min verklighet ser ut för tillfället, ganska bra.
Men jag har förstått. Oroa er inte.

Let the wind carry you home
Blackbird fly away
May you never be broken again

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0